harmonyinlife

Jag skulle behöva lite tips på nått gott jag kan äta på kvällen när jag blir sugen på nått! Något som är hyfsat nyttigt!

Mina morötter och gurkstavar känns inte lockande när jag inte kan ha till min hotsweet dipp!

Och min favvo smootie kan jag inte heller dricka för den innehåller ju massor av jordgubbar.

Och choklad vågar jag inte heller äta. Under graviditeten var jag inte alls sugen på mörkchoklad som jag annars älskar. Men nu när jag inte kan äta det är jag sjukt sugen på 70 % tranbärschoklad.

Det är ju såklart valfritt vad man äter. Men jag väljer att undvika det som det pratas mest om att det ger magont hos bebisen. Starkt kryddat, jordgubbar och choklad. Det är ju inte kul för Lini med magont och det är inte kul för oss föräldrar heller om hon har magont.

Inatt har vi sovit bra! Lini sov till 4.30, åt och somnade om till 08.00! Och nu ligger vi ännu i sängen och har morgonmys :)

Viktnedgång efter förlossningen.
Efter förlossningen försvann direkt 7 kilo och i veckan har ytterligare 1 kilo försvunnit! Alltså 7 kilo kvar till inskrivningsvikt!
Men jag kommer inte bry mig om det så länge jag ammar. Tänker inte banta och utsätta mitt barn för giftet som skapas då och går ut i modersmjölken!

Här kommer bilder.
Magbilden är den sista innan förlossning.
Bilden med rosa byxor är från 1 vecka efter förlossning.
Och den sista bilden är från idag 2 veckor efter förlossning!

Sjukt glad att jag slapp bristningar :)

Igår duschade jag på morgonen! Klädde på mig, gick ner för att torka håret och då inser jag att jag har glömt skölja ur balsamet ur håret!
Haha har inte hunnit vänja mig med så få timmar sammanhängande sömn :)

Inatt fick jag iaf sova rätt bra :) hon somnade om direkt efter varje gång hon hade ätit! Hon gjorde bort nattsvammlet tidigare under kvällen!

Under dagen har vi haft besök av farmor, faster och Linis 3 kusiner :)

Sen skulle vi till BVC idag och kolla på Linis öga som hon har haft problem med sedan födseln. Igår var det rätt hopplöst, det kletade igen direkt vi hade torkat det rent och hon var svälld och irriterad! Så vi bestämde oss för att ringa BVC idag så dom får kolla på det!
Men så till det sjuka, efter vi hade ringt försvann allt och det har varit jätte bra hela dagen!
På BVC trodde hon att det kanske hade öppnat upp tårkanalen när vi fått torka så mycket igår. Så nu hoppas vi att det är så! Det är tydligen jätte vanligt att bebisar har problem med tårkanalerna och detta gör man inget åt förrän efter 1 år, då gör man en liten operation och öppnar upp kanalen.

Nu lite bilder på vantar och sockar som Lini fick av Micke och hans mamma. Så sjukt gulliga :)
Måste passa på att tacka för allt som Lini har fått av familj, vänner och bekanta. Så mycket fina kläder och saker :)

Gäsp! Inatt bestämde Lini sig för att vara vaken mellan 02.00-06.00. Jag var så sjukt trött, men bara att bita ihop! Får vara glad åt att hon inte grinar och skriker :)

Jag måste fixa mig nått att göra till nästa vecka när jag och Lini ska börja vara hemma själv :) blir tokig av alla bantningsprogram och matprogram. Kanske en bra bok till att börja med :)

Nu lite bilder på sötungen.
Hon sover nästan alltid med händerna ovanför huvudet :)
Och mitt på huvudet har hon en hårlock som är längre än allt andra och super blond :)

3180 inte 2180 som jag skrev i förra inlägget! Går inte att ändra från bloggappen! :)

Det bli mycket bebistjat i bloggen nu, men det är det enda jag gör för tillfället :) idag var Lydia från BVC här och våran tjej har blivit riktigt stor, 2180 gr väger hon nu. På 6 dagar har hon gått upp 230 gr. Och enligt barnmorskan brukar dom gå upp 150-200 på 7 dagar. Så jag har oroat mig i onödan! :)
Hon tyckte att hon var stadig i nacken för att vara så liten och det var precis det jag sa åt Danne för någon dag sedan :)

Sen har vi varit och handlat på willys, apoteket och bokhandeln idag! Det var uttröttande för en liten tjej så nu har hon somnat i min famn! :)

Det var även uttröttande för mig. Har fortfarande ont från förlossningen när jag går eller står för länge :(
Längtar efter att inte ha ont! Längtar efter att kunna börja promenera!
Men det är bara att skynda långsamt! Det är ju trots allt bara 10 dagar sedan förlossningen.

Dagarna går sjukt fort! Kan inte förstå att min gumma är 1 vecka och 2 dagar. Känns som att det var igår jag bar upp henne till BB!
Vi är mest hemma och myser och vänjer oss med nya rutiner. Det är verkligen en stor omställning att ha en liten hemma :) hittills har vi varit sena till alla tider vi har haft att passa, allt tar mer tid än vad man tror!
I morgon är det hembesök från BVC. Hoppas hon väger och mäter henne. Känns som att hon redan har blivit mycket större :)

Nätterna går ganska bra. Hon är vaken och äter några gånger. Jag sover mer än Danne. Han har inte sovit många timmar sista 2 nätterna. I förrgår var Lini vaken och lite orolig och då tog han henne så jag fick sova. Och i natt väckte jag honom för jag hade så ont långt ner i magen. Trodde vi skulle vara tvungna att åka in på akuten, men efter panodil och ett tag i fosterställning lättade det så jag kunde somna om.

Här kommer en bild från nyss när hon låg och halvsov på min arm efter maten. <3

Känsliga läsare varnas.

Värkarna startade den 12:e på morgonen kring 5.10. Regelbundna men inte så starka. Under morgonen avtog dom lite grand och började komma mer oregelbundna. Jag åkte till barnmorskan på mitt planerade besök och efter besöket handlade jag lite och åkte hem. Barnmorskan sa att hon inte trodde att vi skulle behöva vänta så länge på bebis, och med det trodde jag hon menade med att bebis skulle komma närmaste veckan. Inte på ett dygn. När Danne kom från jobbet åt vi våfflor, var ute en sväng och satte bilbarnstolen i bilen, packade ner hundmat och sånt. Vi for ut en sväng med bilen och sedan förbi mina föräldrar en sväng så jag skulle kunna tänka på annat än värkarna som blev kraftigare och kraftigare. Jag kände att nu är det på riktigt, jag var rädd men förväntansfull samtidigt.
Vi såg film under kvällen och värkarna blev kraftigare och kraftigare men fortfarande väldigt oregelbundna. Efter filmen bestämde vi oss för att försöka sova ifall vi skulle få åka in under natten. Danne somnade efter ett tag men jag kunde inte sova. Efter en timme smög jag upp och ringde till BB och dom sa att vi var välkommna in men att det var ingen brådska eftersom det ännu var 6 minuter mellan värkarna. Jag gjorde iordning allt hemma och efter 30-60 minuter väckte jag Danne och sa att vi ska nog börja åka in men vi behöver inte stressa. Vi åt lite frukost och sedan åkte vi mot Luleå. När vi hade 5 minuter kvar till BB fick jag en värk som inte släppte. Jag trodde att jag skulle dö, jag försökte hålla mig lugn och andas igenom den, men smärtan var helt obeskrivlig.
Väl framme vid Sunderbyn fick jag ligga med CTG och döm min förvåning när det inte visade några värkar. Dom undersökte mig och konstaterade att jag var öppen 1 cm. Och det kändes verkligen som att hon trodde att jag inte hade några värkar. Danne frågade varför det inte visade nått när jag hade så ont och hon svarade -Smärta är relativt eller nått sånt. Jag kände mest för att döda henne och sa inte ett ord. 
Vi gick till patienthotellet och jag fick stanna och hänga över bord och stolar genom värkarna. Inne påpatienthotellet blev värkarna värre och värre och jag kastade mig ner från sängen varje värk och hängde över sängen. Sedan gick jag och satte mig på toa för det lindrade smärtan lite. Det var inte långt mellan värkarna och nu kunde dom hålla i sig i upp till 6 minuter. Jag spydde över hela toagolvet och sedan fick jag tag i sopkorgen och så spydde jag i den. Jag sa åt Danne att hämta en rullstol för jag stannar inte en sekund till på hotellet. När jag kom upp till BB tror jag att dom gjorde ett CTG igen och det visade fortfarande ingenting. Jag ville gå på toa och där spydde jag igen i sopkorgen. När jag kom ut sa jag åt sköterskan - Jag spydde i sopkorgen. -Jaha svarade hon för att några sekunder senare fråga - Vart sa du att du spyddde?
Det var nu en ny sköterska som undersökte mig och nu var jag öppen 3-4 cm. Inte konstigt att du har ont sa hon och visade oss till vårt förlossningsrum. Där presenterade sig sköterskor och barnmorskor till höger och vänster kändes det som. Jag hade ännu mer ont och nu kändes allt som i ett töcken. Dom kopplade på CTG, satte droppnål och jag fick byta om till sjukhuskläderna. Enligt papprena så kom jag till förlossningsrummet 7.20 och 9.10 fick jag börja med lustgas. Jag andades genom varje värk med yoga-andning och det funkade väldigt bra. Jag fick beröm av alla som var in hur bra jag andades och hur lugn jag var. Jag låg mest och önskade att allt skulle vara över. Jag hade ögonen stängda hela tiden och kollade bara på Danne när han bad mig kolla på han för ibland mellan värkarna tuppade jag av.
Jag fick lite fruktsoppa och åt någon godis då och då. Hade med nyponsoppa som jag också försökte dricka. Jag hade ju läst att det skulle vara bra som pojkvännen masserade och strök på man, men för mig var det tvärtom effekt så fort Danne masserade kom nästa värk fortare. Så han fick peppa mig istället och försöka hålla mig lugn när värktopparna var som starkast. Jag hade verkligen allt stöd jag någonsin hade kunnat önska mig från honom. Jag kommer ihåg att jag mitt i all värk tänkte att jag tyckte synd om honom som fick sitta på en pall utan ryggstöd med sin dåliga rygg och jag hängde över honom vid dom värsta värkarna.
Någon gång när jag var kring 7 cm öppen frågade jag efter epidural eftersom jag hade läst någonstans att det kan bli försent att ta den. Hon svarade nått i stil med - Det hinns.
12.35 var jag helt öppen och dom konstaterade att nu är det inte länge kvar. Men tiden gick och gick och gick ochvärkarna var lika jävliga hela tiden. 13.50 började jag vara trött och dom kopplade in sockerdropp och 14.45 fick jag värkförstärkande. Innan detta var jag upp en sväng och försökte kissa för att undvika att slippa bli tömd, jag trodde jag skulle svimma inne på toan när värkarna kom. Och inte kunde jag kissa.
Barnmorskan började bli orolig att hon inte skulle hinna vara med på förlossningen eftersom hon snart gick av sitt pass. Och det hann hon inte heller, jag blev presenterad för en ny barnmorska och hon var hård och ärlig. Inga krussiduller där. Hon var toppen, hon peppade och berättade hela tiden vad som hände. Hela tiden fick jag höra att snart ska du få börja krysta, men bebis vägrade snurra ner sista biten och det drog ut på tiden. Tillslut var jag så slut att jag kände att hon kommmer aldrig komma ut. Dom kom in med middag. Kalvsylta, rödbetsallad och potatis. Jag kollade inte ens på maten. Efter ett tag kom en ny sköterska in och frågade mig -Ska du inte äta lite. Då kände jag mig jäkligt ärlig för en sekund och svarade ALDRIG I LIVET! FYYY FAN VAD ÄCKLIGT! Sköterskan skrattade åt mig och frågade Danne om han ville ha det istället, men det ville han inte.. och hon förstod oss. Det var in sköterskor och barnmorskor då och då och kollade till oss, någon av dom sa - Du är så duktig och lugn, nu brukar andra skrika och grina att dom vill åka hem. Jag tackade och tänkte att det är precis det som snurrade i mitt huvud. Bara det att jag inte orkade säga nått. Min metod att klara av förlossningen var att bita ihop, inte prata, inte ha öppet ögonen och genomlida allt för det kommer ett slut.
Tillslut var klockan 16.05 och jag fick börja krysta, men hon ville inte snurra rätt så jag fick krysta och krysta och krysta.. tillslut sa jag - Jag orkar inte mer, det går inte. Jag kände att nu skiter jag i att göra nått mer. Dom får sprätta upp mig istället. Barnmorskan och Danne peppade mig. Jag fick bedövning i underlivet och fick krysta lite till. Tillslut hörde jag hur hon frågade efter saxen. Det jag hade fasat för, men just då kändes det som att jag struntar vad som gör. Jag kände inte alls klippet. Jag fick fortsätta att krysta och Barnmorskan guidade mig genom det och sa när jag skulle andas och inte krysta för att inte spricka. Tillslut frågade hon om jag ville känna på huvudet, men det svarde jag snabbt att jag inte ville. Nästa krystvärk kom hon ut, det gick så fort så jag fattade ingenting. Jag var helt chockad när dom kastade upp henne på min mage. Barnmorskan sa att hon såg väldigt liten ut till den andra barnmorskan. Jag låg bara och kollade på henne utan att säga nått medans dom torkade av henne och sedan började jag gråta. Smärtan släppte direkt hon kom ut och jag kände mig bara lättad att hon andades, skrek och mådde bra. Klockan var 16.38 när hon kom ut fredag den 13:e.
Jag fick krysta för att försöka få ut moderkakan, men den ville inte släppa så då sydde Barnmorskan mig istället. Blev ett stygn på varje sida på insidan och 2 stygn där hon hade klippt. Sen när hon hade sytt klart gjorde vi ett nytt försök med moderkakan och efter hon hade tryckt lite på min mage så kom den ut. Vi fick se moderkakan och sedan tog dom Lini och mätte och vägde henne. 51 cm och 3000 gr. Danne hade sagt att han inte ville se moderkakan och att han inte ville klippa navelsträngen, men han gjorde båda sakerna ändå.
Barnmorskan visade hur jag skulle amma och Lini låg och åt medans vi fick in mackbrickan och middagsbrickan med fisk, potatis och kladdkaka. Danne matade mig med middagsbrickan och kladdkaka. Sen drack jag nyponsoppan och åt lite godis.
Barnmorskan kom in och tryckte på min mage och blodet började rinna, det kändes som att det rann hela mig och sängen. Barnmorskan sa att det ska ändå ut förr eller senare. Sedan började hon joxa med nått vid tvättbänken och jag kände hur det bara rann och rann. Jag blev rädd och sa åt henne att det forsar blod. Hon svarde bara lugnt - Det ska rinna. Men jag blev inte lugnare utan bad Danne kolla efter hur mycket det var i sängen, men han lugnade mig och sa att det var inte alls så mycket.
Jag hade ingen koll på tiden efter förlossningen, men efter ett tag fick jag nya kläder och jag fick gå på toa ochtvätta av mig och byta om medans Danne fick klä Lini. Sedan var det dags att bli visade till BB avdelningen. Det kändes sjukt overkligt när barnmorskan sa att jag skulle bära mitt barn dit medans Danne fick ta alla våra väskoroch kläder. Jag var livrädd att jag skulle svimma eller nått eftersom jag kände mig alldelens skakis. När vi kom upp på avdelningen satt en familj och väntade på att få träffa en bebis som låg på BB, tanten i familjen sa åt barnbarnen. - Kolla här kommer en mamma med en nyfödd bebis och jag kände mig verkligen som världens stoltaste.
Vi fick sal nr 12.
Under förlossningen såg dom inte mina värkar på CTG:et. Det var bara en barnmorska som lyckades sätta banden rätt så värkarna syntes ett tag. Tror det var därför dom inte ville ge mig epidural. Någon gång under förlossningen sa en barnmorska åt mig - Vi kör utan epidural nu när du har kommit såhär långt utan, eller hur?! Jag orkade inte bry mig utan svarade bara ja.
Så här i efterhand är jag sjukt glad att jag födde utan epidural och skulle det bli en till förlossning någon gång skulle jag nog göra samma sak. Jag är glad att jag inte hade skrivit förlossningsbrev, för där hade jag bett om all smärtlindring som finns i världen.
Barnmorskorna som jag hade under dagen var världens bästa och speciellt hon jag hade vid födseln. Dagen efteråt kom hon till BB och gick igenom förlossningen med mig och åt godis :)
Jag öppnade mig fort för att vara en förstföderska och förlossningen borde ha tagit ca 5 timmar om allt hade gått som det brukar. Men eftersom hon inte låg rätt med huvudet när hon åkte ner i förlossningskanalen så tog det lång tid att åka ner sista biten för att jag skulle få börja krysta. Normalt ska bebisen snurra så den kommer med sin haka mot bröstet för att ha så litet huvudomfång som möjligt. Men Lini kom med huvudet på snedden hela vägen. Barnmorskan förklarade att om jag inte hade lyssnat på henne och flåsat igenom vissa krystvärkar istället för att krysta hade jag nog spruckit jätte mycket. Så jag är glad att hon hjälpte mig att göra det på rätt sätt. Hon berömde mig för hur lugn jag hade varit, hur bra jag hade andats och för att jag födde utan epidural. Jag tror att min förlossning var på gränsen mellan att kunna ha varit det värsta jag hade upplevt i mitt liv och det bästa jag har upplevt. Men tackvare barnmorskan jag hade blev det den bästa upplevelsen.

Jag är sjukt nöjd med min förlossning, personalen på förlossningen och BB. Det var bara en sköterska på BB som jag inte riktigt tyckte om.
Det enda som jag känner är att någon gärna hade fått berätta mer om vad som hände med min kropp efter förlossningen. Första dagarna var en plåga att röra sig, gå på toa och framför allt gå.
Danne har varit världens bästa stöd genom förlossningen och tiden på BB. Jag är världens lyckligaste som har honom och jag är världens lyckligaste som har fått en underbar dotter.

Det här är ungefär hur allt gick till. Vissa delar kommer jag ihåg bättre och andra sämre. Jag kommer inte alls ihåg att Danne har skickat sms med bild på Lini till släkten när hon hade kommit ut. Jag har inte ens tänkt på det förrän för någon dag sedan. Värsta med hela förlossningen var tiden på patienthotellet och bästa var såklart när hon kom ut och allt var bra med henne :)

Morgonen efter förlossningen.



Lini i pappas knä 6 dagar gammal.
Tyvärr suddig bild men jag var tvungen att visa den gulligaste minen hon har.
Hon rynkar pannan och kikar med stora ögon. Hon är så gullig så man bara vill gosa med henne hela tiden.



Ligger och myser i hårdliften medans mamma och pappa äter lunch.
6 dagar gammal.

God morgon!
Idag tog jag och Lini sovmorgon till 10.00. Vi väckte Danne imorse och när han gick ner och äta frukost sa jag - Vi kommer ner snart, men nästa gång jag kollade på klockan var den 9.52 :)
Jag kan verkligen inte klaga på hur hon sover. Matar 2-3 ggr från 22.00 tills vi vaknar och hon sover hur bra som helst i sin säng :) hoppas det håller i sig :)

Igår tog vi vagnen till mamma och pappa, det var väldigt omtyckt. Hon låg och kikade med stora ögon hela vägen och såg nöjd ut :)

Dagens planer är att ta tag i försäkring och sedan ringa lite mer samtal :)

Tack för alla kommentarer <3

Nu har hon kommit till världen.
Anni Lini Eleonora Isaksson <3

fredag den 13 januari.
16.38 kom hon ut! 3000 gr och 51 cm
Lång. Det var ett långt värkarbete innan hon väl var ute. Men jag ska berätta mer om det i ett annat inlägg.

Bloggappen har inte fungerat från BB annars hade ni fått följa vår vistelse där!

Vi myser på hemma och är världens lyckligaste! :) förlossningsberättelse kommer när jag har hunnit sätta mig vid datorn och skriva ner den!

Jag har haft förvärkar sedan 5.10. Först kom dom var 20 minut och höll i sig ungefär 30-40 sek. Men dom var rätt svaga. Det höll på till ca 7.30 sedan kom det någon då och då! 8.30 hade jag besök hos BM. Allt såg bra ut! Sf måttet hade ökat och BM sa att även om min mage är liten för att vara i v 40 så växer bebisen på riktigt bra och ligger nu perfekt efter tillväxtkurvan istället för under :)
Jag ska dit nästa gång 20:e och har bebis inte kommit tills dess så bokas det en överburenhetskontroll och ev igångsättning!
Men BM trodde inte vi skulle behöva vänta så länge på bebis :)

Sen handlade jag lite och åkte hem. La mig i soffan med nyaste Hem ljuva hem tidningen. Sedan dess har jag haft väldigt oregelbundna värkar till och från. Mer sällan, men nu lite kraftigare! Lyckades somna någon timme iaf. Jag hoppas verkligen att allt kommer igång nu! Orkar inte gå omkring och ha småvärkar i flera dagar nu!

Imorgon ska vi till sunderbyn iaf. Danne ska på andningsenheten. Och så tänkte vi passa på att handla lite saker som vi behöver :)

Snart kommer Danne hem från jobbet och då ska vi äta våfflor! Mums!

Usch vaknade av en mardröm och kan inte somna om! :(
BM idag! 8.30 och jag som trodde det skulle bli kämpigt att ta mig upp till den tiden!

Bf +1 idag.

Dag 280 av 280.
Den dagen som vi har väntat på sedan den 5 maj. Känner fortfarande ingenting och jag tror det kommer bli många låååånga dagar till.

Idag har jag faktiskt haft på mig vanliga kläder! Jag tog på mig jeans och en stickad tröja och sminkade mig! Sedan åkte jag och mamma till EM där jag köpte lampor till barnrummet! Så bara jag får hängt upp dom och rullgardinen ska ni få se bilder :)

Nu ska jag växa min vovve och ta en promenad med honom!